Leva med Alzheimer
Det är länge sedan jag skrev något här, för det har varit så ”privat” det som händer oss. Lilla gubben har fått diagnonsen Alzheimer och jag har funderat fram och tillbaka, hur orkar med som anhörig i denna situation.
Idag dök det upp en liten dikt i mitt huvud, som får mig att tänka på allt vi gjort och haft tillsammans och varför det en gång blev så att vi valde att ”slå våra påsar” ihop.
Skriver en liten dikt till ”lilla gubben”
Du – är värdefull för den tröst du ger mig
Du – är värdefull för den glädje jag känner i ditt leende
Du – är värdefull för att dina varma ögon kan lysa upp min dag
Du – är värdefull för att du får att känna mig behövd
Du – är värdefull bara för att du finns. Tack!
Kommentering avstängd
